Det var en gång, högt uppe i Alperna, en vacker men ensam drottning med ett hjärta av is. Med sin änglalika röst lockade hon otaliga herdar ner i sin grotta i ett försök att vinna deras kärlek. Men den sanna kärleken fortsatte att undgå henne och så småningom tröttnade hennes kalla hjärta på herdarnas sällskap. Med en grym handviftning lät hon sina gnomslavar kasta dem ner i den iskalla avgrunden.

En dag besteg en modig herde av enkel börd berget och snubblade in i hennes grotta oanmäld. Drottningen charmades omedelbart av herden och hennes isiga uppförande mjuknade till en kärleksfull omfamning. Men gnomslavarna var inte nöjda. Fulla av bitterhet och avund tillfångatog de herden i sömnen och kastade honom ner i dalen nedanför, precis som de hade gjort många gånger tidigare.

När hon vaknade och upptäckte vad som hade hänt överväldigades drottningen av sorg. Medan hon sörjde förlusten av sin älskade smälte hennes isiga hjärta tillräckligt för att fälla en enda tår.

När tåren kysste den frostiga jorden nedanför kristalliserades den till en elegant blomma – Edelweiss. Således, ur en tragisk berättelse, föddes en bestående symbol för kärlek, mod och skönhet, för alltid att finnas i hjärtat av Alperna.